Hovrätten i Stockholm slår fast att en finansiell rådgivare som placerat en kunds tillgångar i en portfölj med enbart hävstångsinstrument inte gjort sig skyldig till vårdslös rådgivning eller förvaltning. Detta trots att kunden menat att man velat ha en lågriskprodukt.
Ett företag har på inrådan av ett kapitalförvaltningsbolag investerat 4 miljoner kr i en portfölj som till 55 procent bestod av hävstångscertifikat och resten av hävstångsliknande instrument. Detta trots att man, enligt stämningen, bett om en investering med låg risk. Enligt stämningen innehöll portföljen fyra gånger så hög risk som man i rådgivarens marknadsföring gett vid handen.
Förvaltaren menar att man inte gjort sig skyldig till vårdslös rådgivning och att kunden känt till att man investerade i hävstångsinstrument.
Kundbolaget hade ansökt om att få tillbaka sin förlust från förvaltningen, 1,67 miljoner kr av de 4 miljoner som man överlåtit åt förvaltaren. I andra hand hade man begärt att få 776 000 kr, skillnaden mellan den faktiska förlusten och det som bolaget hävdat att man skulle blivit av med om man haft pengarna placerade hos en normalt aktsam förvaltare.
Tingsrätten har i en tidigare dom slagit fast att lagen om finansiell rådgivning till konsumenter inte gäller i det här fallet eftersom kunden inte är en privatkonsument. I stället prövas ärendet enligt lagen om värdepappersrörelse och Finansinspektionens föreskrifter om uppföranderegler på värdepappersmarknaden.
Rådgivaren har visat dokumentation om att kunden tagit del av information om finansiella instrument samt att kunden har mer än fem års erfarenhet av placeringar på värdepappersmarknaden och att denne markerat att man vill ha en placering med medelhög risk.
Hovrätten slår fast att rådgivaren inte brustit i informationsplikten och att det inte ska anses som att kundbolaget inte känt till att rådgivaren skulle investera i hävstångsinstrument.
Samtidigt påpekar man att kunden före sin första investering fått ta del av marknadsföringsmaterial där det står att förvaltningen kännetecknas av låg risk. Marknadsföringsmaterialet nämns dock inte i förvaltningsavtalet. Att portföljen som man investerat i bestått uteslutande av hävstångscertifikat innebär inte heller att kunden automatiskt utsatts för hög risk.
Förvaltaren har gjort beräkningar av standardavvikelsen i portföljen enligt de så kallade GIPS-rekommendationerna och enligt dessa var avvikelsen som mest cirka 10 procent. Hovrätten skriver i sitt avgörande att det är svårt att avgöra var gränsen går för olika risknivåer men rätten ansluter sig till förvaltarens bedömning att 10-20 procents avvikelse är att betrakta som medelhög risk.
Kundbolaget menar att standardavvikelsen uppgått till 26,9 procent, alltså mer än medelhög risk. Hovrätten gör bedömningen att också en så hög avvikelse inte är tillräcklig för att förvaltningen ska anses vårdslös jämfört med den önskade medelhöga risknivån.
I och med domen ändrar hovrätten tingsrättens tidigare dom.