3 mar 2011 16:36

Är det Alecta som bestämmer över SPP Livs pengar?

Svenskt Näringsliv har mönstrat fem jurister. SPP Liv lika många. Ordföranden, rådman Tomas Zander, har läst och sammanfattat alla de inkomna skrivelserna i det han någon gång kallar för ”soppan”. Men den slipper han inte undan för på frågan om parterna kan tänka sig att förlikas blir det tummen ned. – Svenskt Näringsliv är varken processbenägna eller förlikningsobenägna. Men det finns inga förutsättningar för förlikning, förklarade Svenskt Näringslivs chefjurist Anders Thorstensson. SPP Livs chefjurist Per Brandt såg inte heller några förutsättningar för att komma överens utan process vilket innebar att den stora matchen mellan parterna nu kan börja efter de inledande piruetterna. Skriftväxling Parternas skriftväxling hittills har hittills innehållit en hel massa olika omständigheter som respektive part tycker talar för att just deras syn på saken är den rätta. Svenskt Näringslivs linje kan sammanfattas i följande punkter: • Det finns bara en ITP-plan. Den är likadan för alla som omfattas av den och om Alecta räknar upp pensionerna med index så ska SPP göra samma sak. • Svenskt Näringsliv har köpt ITP till sina anställda och anser att SPP Liv ”brustit i leverans” genom att inte indexera de utgående pensionerna. • Svenskt Näringsliv har kompenserat pensionärerna genom att köpa tilläggsförsäkringar till alla som ”drabbats” och nu vill man ha ersättning för det. Ingen skyldighet SPP Livs inställning är att man inte haft skyldighet att räkna upp pensionerna eftersom man inte haft råd med det. Deras försvar låter ungefär så här: Den 24 mars träffades SPP Liv och Svenskt Näringsliv i Stockholms tingsrätt för en första muntlig förhandling i tvisten som handlar om att SPP Liv inte klarat av att indexera pensionerna till Svenskt Näringslivs pensionärer. Målet är ett pilotmål där Svenskt Näringsliv kräver betalt av SPP Liv för att de inte klarat indexeringen. I den aktuella tvisten är det ”bara” fråga om några miljoner kronor. Om Svenskt Näringsliv vinner kan det handla om miljarder för SPP, eftersom nästan alla ITP-försäkrade i SPP då kan ha rätt till kompensation. • Det är försäkringsavtalen, ibland uttryckt som försäkringsvillkoren, som avgör om det ska bli indexering eller inte. Om konsolideringsnivån är för låg har man ingen möjlighet att räkna upp pensionerna. • SPP Liv är inte bundet av att följa Alectas uppräkningar av pensioner. Det finns ingenting skrivet om indexering i kollektivavtalet och i samband med att beståndet överläts från Alecta ( d å v a r a n d e SPP) till SPP Fritt val så förändrades situationen. • Efter omb i l d n i n g e n till vinstutdelande gäller andra regler för vinstdelning och dessa har fastställts av Finansinspektionen vid ombildningen. Långrandiga Redan på det här stadiet är det lätt att se att de båda sidorna står långt ifrån varandra och att döma av de långrandiga skrivningarna som båda parter skickat in så skulle det kunna leda till en mycket pratig process. Men rådman Tomas Zanders inställning verkade vara ”cut the crap”. Han meddelade direkt att man nu skull ”bena ut vilka omständigheter som är relevanta och vilka som är tvistiga”. Inget annat. Han satte snabbt kniven i det som han såg som knäckfrågan och vände sig till Svenskt Näringslivs ombud Jan-Mikael Bexhed. – Var i planen framgår det att pensionerna ska värdesäkras och att Alecta beslutar om det? Han hade inte hittat något i handlingarna om det och bad därför Svenskt Näringsliv att konkretisera sin talan på den punkten och efterlyste någonting som stödde den saken, i skriftlig form eller något uttalande. – Vi ber att få återkomma på den punkten, svarade Jan-Mikael Bexhed. Drömöppning Det här var naturligtvis en drömöppning för SPP Liv som vet att det inte står i kollektivavtalet att ITP-planen ska indexeras. Att Alecta genom åren, med ett undantag, ändå gjort det är följden av en partsavsikt, men den har man aldrig vågat fästa på papper. Detta eftersom inf l a t i o n e n u n d e r 1970-talet i b l a n d n å d d e tvåsiffriga tal och att det därför kunde vara ett alldeles för stort åtagande att binda sig för att alltid indexera. – Påstår man att SPP brutit mot något är det vitalt att vi får veta vilka avtal SPP brutit mot. Var står det? Det känns väldigt väsentligt, framhärdade rådmannen. SPP Liv:s ombud Torgny Wetterberg konstaterade snabbt att om processen bara skulle handla om huruvida SPP Liv är skyldigt att följa Alectas uppräkningar, så skulle det göra tvisten betydligt enklare att lösa. – Om det bara handlar om vi varit skyldiga att följa Alectas beslut eller inte så kan vi begränsa vår bevisning. Om domstolen kommer fram till att SPP inte är skyldigt att följa Alecta så behöver vi inte rota vidare i det här, förklarade han. SPP fick i hemläxa att ta fram dokumentation som stödde att det i försäkringsavtalen står att rätten till indexering styrs av utvecklingen av SPP:s kapital, något som SPP Liv kommer att få svårt att göra. – Det styrs av villkoren och de har successivt utvecklats. Det är de villkor som gäller nu som är det viktiga. Men det har ingen betydelse om man skulle utgå ifrån de ursprungliga, hävdade Torgny Wetterberg. Svenskt Näringsliv har ju redan från början undrat när organisationen accepterat de villkorsändringar som SPP Liv infört, men inte fått något besked på den punkten. Nu blev det SPP:s hemläxa. – Vi har inte fått del av de villkoren. Det är luddigt. Framgick det av avtalet att rätten till uppräkning följde av avtalet?, undrade rådmannen och SPP lovade att återkomma i det ärendet. Vitsorda belopp Rådmannen undrade också varför Svenskt Näringsliv inte kunnat vitsorda vilket belopp man kräver i skadestånd av SPP Liv. Där hamnade man i ett Kafkaartat resonemang som gick ut på att Svenskt Näringsliv köpt en beräkning och en tilläggsförsäkring av SPP Liv för att kompensera pensionärerna. SPP Liv har därefter betalat ut pengarna till de berörda pensionärerna och Svenskt Näringsliv har betalat till SPP Liv. Svenskt Näringsliv ansåg därför att det enklaste vore att SPP Liv tog fram de underlag som man haft när man gjort den beräkningen och hade det Jan-Mikael Bexhed kallade ”primär information”. Det tänkte dock inte SPP Liv göra, varför Svenskt Näringsliv nu måste vända sig till SPP Liv och be dem göra om jobbet, en gång till. – Dotterbolaget SPP Liv Pensionstjänst har gjort en uträkning men den är inte kopplad till det här målet. Vi kan inte komma fram till vilket belopp det är fråga om med ledning av den, förklarade Torgny Wetterberg. – Det här är en minst sagt ögonbrynshöjande situation som vi inte trodde skulle uppträda, sa Svenskt Näringslivs chefjurist Anders Thorstensson, som nu alltså måste vända sig till SPP Liv Pensionstjänst för att ännu en gång få fram underlagen till de siffror man redan köpt. Slutgiltiga ansvaret Svenskt Näringsliv gjorde tydligt att man som arbetsgivare har det slutgiltiga ansvaret för att pensionerna faktiskt betalas. För pensionsintresserade kan det vara intressant att notera att organisationens jurist nu gör klart att det är så man ser på saken. Det är också därför som man valt att ersätta de egna pensionärerna för den uteblivna indexeringen. För att göra målet lite tydligt hamnar Svenskt Näringsliv nu i något som kan tangera konsumentköplagen. Svenskt Näringsliv anser att man köpt en tjänst i och med att man träffat pensioneringsavtal med försäkringsgivaren. Man har utgått ifrån att den tjänsten skulle vara likadan som den som Alecta levererat men anser att man inte fått den. SPP Liv har därmed ”brustit i sin leverans”. Stöd för den uppfattningen anser man sig ha i det dokument som skickades ut till kunderna i samband med att beståndsöverlåtelsen skedde mellan dåvarande SPP och SPP Fritt val, de bolag som nu heter Alecta respektive SPP Liv. Där förklarar dåvarande vd:n Perolof Axelsson att det inte ska bli någon skillnad mellan de olika bestånden vad gäller premier, avgifter eller återbäring. Om det gäller kan man säga att svaret på frågan om SPP Liv är skyldigt att följa Alecta ligger i det dokumentet. Rota ned sig Man kan dessutom rota ned sig i Finansinspektionens papper då man godkände beståndsöverlåtelsen 1997. FI hade ju redan då till uppgift att se till att villkoren för försäkringstagarna inte skulle bli sämre i det mottagande bolaget, vilket de blivit. FI misslyckades grovt i sin bedömning, på den tiden. Om villkoren varit likadana i de båda bolagen hade den här tvisten aldrig uppkommit och då hade tio jurister, en rådman och en notarie inte behövt mötas i tingsrätten. Nu kommer man att fortsätta att göra det. Och målet kommer att dra ut på tiden. Först i februari 2012 räknar man med att hålla huvudförhandling efter det att alla juristerna konsulterat sina proppfulla almanackor. Och ett avgörande lär ta ytterligare någon månad att skriva ut. Då har det gått nästan två år sedan Svenskt Näringsliv stämde SPP Liv och alla advokaternas taxametrar snurrade igång. Rättvisa tar tid och kostar pengar.
Ur pensionsnyheterna Analys nr 3,2011