3 mar 2011 16:30

”Staten är inte ute efter att lägga rabarber på all pensionsinformation…”

Det orangea kuvertet har varit bra, men ingenting är så bra att det inte kan bli bättre. Det kan sägas vara anledningen till att socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) vill ha mer, bättre och tydligare information om pensionen. Han oroas av att pensioner numera ofta ses som en finansmarknadsaktivitet i affärstidningar, trots att pensioner är en så vital och viktig del av Sveriges långsiktiga välfärdspolitik. - Det säger en del om vår lite väl ”rosafärgade” syn på vår finansiella tid, säger han till Pensionsnyheterna. n Vad tycker du ska finnas i det orangea kuvertet som inte finns där idag? – Jag tycker att det står sig rätt bra i en internationell jämförelse när det gäller att redovisa enskilda sparares tillgångar och deras prognostiserade offentliga pension. Men den förnöjsamheten får inte bli så stor att vi inte tror att det går att förbättra informationen. Det orangea kuvertet har gått ifrån att vara en osedvanligt tydlig kommunikation av pensionstillgångar till att bli en årlig påminnelse av att man inte förstår vad man får i pension och det var ju inte avsikten med kuvertet… Sen talar en ökad medellivslängd för att vi borde arbeta lite mer. Då bör vi titta på hur vi kan åstadkomma mer arbetad tid, eller bättre fördelad arbetad tid över livet, för att få en bättre pension. För att kunna göra det måste människor få en riktig och realistisk bild av den samlade pensionstillgången. Det gör att kommunikationen om pensionen går hand i hand med åldersfrågan och arbetslivsfrågan. Tydlig bild av pensionen n Far du då efter att kuvertet ska innehålla andra uppgifter än inkomstpension och premiepension som man idag kan hitta i kuvertet? – Jag far inte alls efter det orangea kuvertet. Jag är ute efter att var och en måste få en samlad och tydlig bild av sina pensionstillgodohavanden. Jag kan tänka mig att det finns alla möjliga olika former för det… n Tänker du då på minpension.se? – Det är en alldeles utomordentlig form för pensionsinformation. n Ser du den som en konkurrent till det orangea kuvertet? – I princip är den inte det, men jag har svårt att tänka mig att vi på lång sikt kommer att behöva ha olika kanaler för pensionsinformationen. n Tar du då inte brödet ur mun på alla dem som arbetar med att förse människor med olika pensionsprognoser? Bankerna, försäkrings bolagen och rådgivarna håller ju alla på att förse världen med olika räknesnurror… – Jo, så är det ju. Men samtidigt kan man säga att det vore önskvärt om de samtidigt hade kunnat ge någon sorts standardiserad uppfattning om vad som är det serösa sättet att beräkna pensionen på. n Ligger en standardisering av uppgifterna inom ramen för ditt uppdrag? – Att jobba med frågan ligger nog inom ramen, men vi förfogar inte över frågan om hur folk ska beräkna sina pensioner. Om vi har ett pensionssystem som består av den ”heliga treenigheten” med den offentliga delen, den avtalade och den för en del människor viktiga privata delen, så tycker jag att vi samäger frågan om pensionerna. Staten, arbetsmarknadens parter och individerna har alla ansvar för frågan. Låt oss då gå så långt det bara går för att komma överens om hur den enskilde ska få så bra information som möjligt. Det gäller särskilt de som under livet haft många olika arbetsgivare och därmed får pension från många olika håll. n Ska avtalspensionerna också pressas in i kuvertet? – Det första är att se till att minpension. se blir själva informationsnavet. Det är viktigt. Därefter kan man diskutera hur ”interfacet” mot den enskilda spararen ska se ut. n Vill du då att minpension.se blir den databas som alla får hämta information ifrån? – Ja, det ser jag som det mest naturlig. Jag har förstått att det finns en rädsla för att staten skulle vilja lägga rabarber på saken, men då är det viktigt att påpeka att vi inte är ute efter att det statliga åtagandet ska växa. Det ligger i statens och alla individers intresse att det finns en saklig och transparent information så att de själva kan fatta beslut. Om man lägger ett stort ansvar på individerna när det gäller pensionen, så måste vi också ge så bra information att de kan fatta beslut. Där är inte det orangea kuvertet en tillräckligt bra lösning. Inte lägga sig i n Hur tycker du att avtalsparterna sköter sitt ansvar med att leverera uppgifter till minpension.se? – Vi har haft ett första möte med avtalsparterna och vi kommer att ha kontakter både med aktörer som är med och sådana som är på väg in till minpension.se. Sen vill jag klarlägga att vi inte är ute efter att lägga oss i några privata relationer. Vi har inga synpunkter på hur enskilda försäkringsbolag och banker förhåller sig till sina kunder. Vi vill inte heller säga till folk att de sparar för mycket eller att förklara för dem att ni nu sparar så lite så att ni bör gå och köpa privata pensionsförsäkringar. Det är vars och ens eget beslut. n Ni sitter just nu och snickrar på direktiven till en utredning för det ni kallar för ”åldersrelaterade pensionsfrågor”? Kommer den utredningen att ta upp frågan om att privata pensionsförsäkringar kan betalas ut från 55 års ålder? – Den frågan kommer säkert att komma upp, men vi har inte bestämt oss för vilka avgränsningar vi ska göra i utredningen. Det vi vet är att den kommer att handla om pensionsåldrar i ganska vid bemärkelse. n Avtalsparterna vill ju helst fatta egna beslut och vill inte ha lagstiftning. De var ju emot höjningen av avgångsskyldigheten enligt LAS ifrån 65 till 67 år, men riksdagen genomförde ändå höjningen. Tror du att det kommer att gå likadant den här gången när ni vill höja från 67 år till 69 år? – Det är en mycket bra fråga… Jag har lärt mig att det här är mycket komplicerade frågor. Fördelen med det är att man då bara har två alternativ. Antingen säger man att det här är så svårt att det är omöjligt att göra något åt, eller också säger man att historien inte är slut och att allting inte alltid kommer att vara så som det är nu. – Om man landar i den senare slutsatsen, betyder det att det går att göra någonting, även om det är skitsvårt. Jag tycker att vi ska landa i den slutsatsen, trots att jag vet att det komplicerat, bland annat när det gäller garantipensioner, förtidspensioner och de avtalade pensionerna. n Socialdemokraterna och LO har gått ut och sagt att det svåra inte är att få människor att klara av att jobba till 67 års ålder. Det svåra är att få dem att klara av att jobba till dess de fyller 65. – LO:s medlemmar är inte de som i störst utsträckning tagit fasta på möjligheten att jobba vidare till 67 års ålder. Men man ska inte underskatta det faktum att det är rätt många, totalt sett, som tagit den möjligheten. – LO har en poäng när de säger att vi även ska bekymra oss om dem som inte klarar av att jobba kvar till 65 år och som ibland lämnar arbetslivet långt innan det finns möjlighet att få pension. Men det beror inte bara på att de slits ut i dåliga arbetsmiljöer i industrin. De miljöerna finns fortfarande kvar, men de har blivit färre. Om vi ser de förtidspensioneringar som skett under senare år så handlar det om betydligt mer komplicerade samband än så. n Ser du några möjligheter att införa morötter för att få in människor i tidigare i systemet? Det har ju bland annat förts fram förslag om att efterskänka delar av studielånet till dem som var snabba med att göra färdigt sina utbildningar? – Det har ju funnits många f a n t a s i f u l l a förslag på hur vi ska komma tillrätta med varför vi har äldre ”starts t u d e n t e r ” och även äldre ”slutstudenter” än vad vi ser i andra länder. Vi har en låg genomströmningshastighet i utbildningarna och det tar också lång tid efter examen innan de som utbildat sig kommer in på arbetsmarknaden. Väldigt varsam n Är det något som man bör hantera politiskt? – Jag tycker att man ska vara väldigt varsam med att ha politiska åsikter om vad som är rätt och fel val för människor. Men man ska vara medveten om att systemen är incitamentsskapande. Vi har ju föräldraförsäkringen som ger incitament för att man först ska etablera sig på arbetsmarknaden och först därefter skaffa barn. Det kan ju vara ett bra sätt att hantera saken, men det får konsekvenser för till exempel kvinnors karriärmöjligheter till följd av föräldraledigheten. De blir ju borta, ibland under lång tid, till följd av föräldraledighet. Man måste acceptera att olika system skickar signaler åt olika håll. Samtidigt ska man ha respekt för människors förmåga att väga samman all information, innan de fattar beslut om hur de ska göra. Allt är ganska transparent idag och alla kan fatta de beslut som de tycker passar dem bäst. – Vi som inte är så unga längre tycker ofta att unga människor borde tänka på pensionen tidigare. Men det är en fåfäng tanke. Vi måste acceptera att de flesta 25-åringar tänker mer på andra saker än på pensionen. n Balanseringen har ju gripit in i pensionssystemet och minskat uppräkningen av pensionerna. Nu ser det ut som att balanseringen kan bli en mer flitigt återkommande gäst på människors pensionsbesked. Är det bra? – Det är bra att vi, eller snarare sagt dem, byggde ett system som klarar av de påfrestningar som det utsatts för. De som trodde att balanseringen bara var en teoretisk konstruktion som aldrig skulle behöva användas, har fått lära sig att det inte är så. Men jag tycker inte att det är något bekymmer att systemet fungerar precis så som det var tänkt. Balanserar n Borde man ha tillfört mer pengar till systemet när det startade för att det skulle ha blivit mer stabilt? – Det handlar om hur man balanserar mellan tillgångar och skulder och om man tänker sig att man ska överbrygga en situation med olika generationsstorlekar och frågan är var pengarna ska ligga under tiden fram till dess att de kan behövas. n Men nu börjar det ju höras röster som tycker att systemet är underfinansierat och att man nu borde tillföra mer pengar för att klara av 40-talisternas pensioner. Hur ser du på det? – Om vi skulle höja pensionsavgifterna nu så är det inte primärt 40-talisterna som skulle få del av de pengarna. Av alla tänkbara problem som vi kan ha, tycker jag inte att balanseringen är något av de största. n Men är det politiskt ett bekymmer att pensionerna minskar i värde, vilket brukar ge stora rubriker. Är det jobbigt att se dem, som politiker? – Nej, jag tycker inte det. Som politiker kan jag säga att vi visste vad vi gjorde när vi införde pensionssystemet och det här är en av många konsekvenser. Sen är det klart att nu aktiva pensionärer tycker att det är roligare när pensionerna stiger, snarare än när de sänks. Åldersfrågan n Vilken är den viktigaste frågan som du har att hantera i din roll som socialförsäkringsminister när det gäller pensionerna? – Det handlar om åldersfrågan. Människor behöver få en bild av hur pensionen påverkas om de börjar arbeta tidigare, arbetar mer eller blir kvar längre i arbetslivet. Sen handlar det också om att människor ska kunna se och förstå och genomlysa saker. Jag tror att människor är skeptiska mot allt som ligger i svarta boxar. De vill veta vad som gäller, även om de är medvetna om att det kan ske förändringar. Att gå in i ett system där man inte kan överblicka konsekvenserna tror jag att allt människor tycker är suspekt. Många osäkra n Vad tycker du om att människor har möjlighet att själva placera sina pengar i PPM-systemet där det finns 700 fonder att välja mellan? – Systemet finns och det används, det är uppenbart. Det är också uppenbart att många människor är osäkra på hur det ska hanteras. Jag är mera orolig för att pensioner ses som en finansmarknadsaktivitet, snarare än som en vital del av Sveriges långsiktiga välfärdspolitik. Det är ett lite underligt sätt att beskriva en så viktig del av Sverige, men det säger en del om vår lite väl ”rosafärgade” syn på vår finansiella tid. n Om sju av tio inte vill välja bland de 700 fonderna och 500 000 aktivt köper sig fria från valfriheten genom att engagera någon typ av PPMförvaltare, vilka slutsatser kan man då dra? – Jag vet inte om man ska dra så många slutsatser av det. En del människor tycker att det här är väldigt intressant och andra tycker inte det. – Många kommer att välja stabila fonder som till exempel generationsfonder där man hanterar sparandet på ett rimligt sätt. Jag skäms inte för att jag inte lägger någon större möda på valfriheten på elmarknaden, men jag har svårt att se varför jag inte skulle ha den valfriheten. Här kommer vi lite grann in på frågan om massbyten och 2k-projektet. Där är vi ännu inte klara med vår översyn, men min grundinställning i den frågan är att kostnaden för vissa människors aktivitet eller hyperaktivitet inte ska övervältras på de mindre aktiva.
Ur Pensionsnyheterna Analys nr 3, 2011