3 mar 2011 15:46

Danska ekonomer vill ha en enda pensionsfond för alla avtalspensioner

Låt staten, inte avtalsparterna bestämma nivån på individernas pensionsavsättningar till avtalspensionerna. Se det allmänna pensionssystemet och tjänstepensionsordningarna som en enhet. Gör om löneavtalen så att lön och pension förhandlas och beslutas samtidigt. Låt sen inte arbetsgivarna ha något att göra med hur mycket som avsätts till pension och se till att alla svenskar får tjänstepension, inte bara de som omfattas av kollektivavtal. Så kan man sammanfatta några av de preliminära tankar som kommer i en kommande rapport från SNS författad av två danska nationalekonomer, Michael Møller & Niels Christian Nielsen som med friska ögon granskat de olika svenska pensionsordningarna. Revolutionerande tankar Många av tankarna är så revolutionerande att det redan nu är lätt att inse att kritiken mot förslagen kommer att bli bedövande. Det är något som författarna inte verkar vara ett dugg rädda för, enligt vad Pensionsnyheterna uppfattat. De två finner, vilket det är lätt att instämma i, att eftersom de avtalade pensionsordningarna är olika mellan de olika avtalsområdena så gör det att det blir svårt för individerna att förstå hur sparandet fungerar och hur de ska göra sina val. Men för Møller och Nielsen är det inte den viktigaste poängen. För dem är det viktigare att skillnaden mellan de som omfattas av tjänstepensionsordningar och de som inte gör det måste bort. Därför föreslår man att staten ska se till att ta det ansvaret för att sätta standarden. De tycker också att de svenska tjänstepensionssystemen i för hög utsträckning skyddar alldeles för höga inkomster och har svårt att finna något bra skäl varför höginkomsttagare i till exempel ITPplanen ska få 30 procent av lön över taket avsatt till pension. Detta eftersom höginkomsttagare brukar klara sig på egen hand och att det därför inte finns någon anledning att låta dem tvångsspara. De tycker också, tvärtemot vad man ofta hör, att unga människor inte alls ska spara så mycket till pensionen som kollektivavtalen kräver. De vill istället att avgiften, idag ofta 4,5 procent av lönen successivt ska trappas upp för att nå max vid 50-årsåldern. Detta för att unga människor som etablerar sig på arbetsmarknaden och skaffar sig bostäder ska ha pengar för att till exempel amortera på bostadslån, snarare än att spara till pensionen i unga år. De tycker också att det är viktigt att se till att det finns valfrihet när det gäller in- och utbetalning i systemen. Det är betydligt viktigare än att det ska finnas en massa olika placeringsalternativ som individerna har svårt att förstå och som leder till att sparandet fragmentariseras. Enligt vad Pensionsnyheterna erfar, har man dessutom tankar på att föreslå att man ska skapa en enda fond för alla obligatoriska pensionsordningar. Det skulle ge stordriftsfördelar och förenkla överblicken för spararna. Mindre kontroversiellt Om det inte är möjligt så har man ett något mindre kontroversiellt förslag, som även det kan stöta på patrull. Förslaget innebär alla de olika ”ickevalsalternativen”, i Alecta, Kåpan, AMF och KPA får sällskap av ytterligare ett alternativ som blir en sammanslagning av defaultalternativen på de mindre avtalsområdena. De här totalt fem alternativen får väljas fritt, oavsett vilket område som den anställde är verksam på. Det betyder att det ska gå fint för tjänstemän på PTK att ha pengarna i Folksam KPA, för att ta ett exempel. En begränsning ska dock vara att de endast får användas för att köpa livsvarig pension för. Sett med danska ögon är det svenska systemet med 30 eller 40-årigt tvångssparande för att säkerställa ålderdomen underligt. Detta om det går att bränna alla pengarna på fem år genom att göra utbetalningen temporär. Det är viktigt att påpeka att tankarna än så länge är preliminära och att det kan bli en hel del justeringar innan rapporten ska presenteras någon gång i vår. Men att det blir liv i luckan i juni då rapporten troligen kommer är ingen vågad gissning.
Ur pensionsnyheterna Analys nr 2. 2011