26 jan 2011 15:19

Ny redovisning hotar parternas miljarder i Alectas garantifond

Finansinspektionen har under det senaste året granskat Alectas sätt att hantera de så kallade partsmedlen i Garantifonden. I den fonden ligger 1,5 miljarder kr som avtalsparterna bestämmer över och som bland annat går till att finansiera parternas informationsinsatser inom ITP-planen. Men det är en ordning som FI vill ändra på, trots att man 2007 godkände ändringen i Alectas bolagsordning som möjliggjorde fonden. Finansinspektionen inledde granskningen av Alectas årsredovisning sommaren 2009 vilket ledde till en platsundersökning i november 2009. Först nu närmar man sig ett avgörande beslut som gör att man kan avsluta ärendet. – Det är Fi:s uppgift att göra noggranna utredningar, det får ta tid, vilket det här ärendet gjort. Det beror inte bara på att det är komplicerat. Utan att kommentera specifika frågeställningar, kan nämnas att det finns kopplingar till nya internationella regelverk, förutom Solvens II, även nya internationella redovisningsregler. Vi har under tiden även fått prioritera andra uppgifter på Finansinspektionen. I nuläget verkar det sannolikt att vi kan avsluta ärendet under det första kvartalet 2011, säger finansinspektör Mona Risberg, som handlägger ärendet, till Pensionsnyheterna. Hon vill inte gå in på hur Fi vill att Alecta ska hantera Garantifonden i redovisningen med hänvisning till sekretess. Helt klart är att fonden inte passar in i de regelverk som finns för ömsesidiga livbolag, som Alecta lyder under. Garantifonden är nämligen en alldeles egen påse med pengar, 1,5 miljarder vid utgången av 2009, som bara får öppnas av avtalsparterna och som ska användas för att täcka ersättningar enligt kollektivavtalsgarantin, alltså om företag på grund av slarv, obestånd eller konkurs inte betalar premierna för ITP till Alecta. Förhandlingar Fonden kom till i förhandlingar mellan fack och arbetsgivare och var ett sätt att se till att alla pengar från Alectas utskiftning till företagen inte hamnade hos företagen utan även skulle komma de anställda till del. Detta eftersom de, i enlighet med fackets syn, hade avstått löneutrymme genom att för höga premier tagits ut och att de därmed skapat de överskott som Alecta kunde dela ut. Fonden har ytterligare ett användningsområde. Avkastningen kan även gå till informations- och utbildningsverksamhet om ITP och TGL och det har bland annat skapat möjlighet för PTK att bygga upp sin rådgivningssajt för tjänstepension. Totalt fick parterna 73 miljoner kr för informationsinsatserna under 2009, samtidigt som kollektivavtalsgarantin kostade 22 miljoner kr. Alectas totalavkastning har under de senaste åren legat en bra bit över fem procent om året vilket innebär att avkastningen efter avkastningsskatt bör hamna omkring 100 miljoner kr om året, utan att man behöver tulla på kapitalet. Och uttaget på 95 miljoner kr 2009 visar att parterna valt att ta ut ungefär det beloppet för de åtgärder man funnit nödvändiga för utbildning och information. Krävs det miljarder? Frågan är bara om det verkligen krävs en fond på 1,5 miljarder kr för att möta garantiåtaganden som under det tuffa året 2009 endast uppgick till 22 miljoner kr? Enligt uppgifter till Pensionsnyheterna är ett skäl till Finansinspektionens intresse för Garantifonden att den inte riktigt inrättats så som man kom överens om med Fi när man fick tillstånd för fonden. Exakt vad man gjorde för ”fel” är det ingen som vill säga men nu har det gått så långt att det inte längre räcker med att man gör som man sa från början utan nu har Finansinspektionen höjt kraven och ställt ytterligare frågor om de 1,5 miljarderna. Till det här kommer att Garantifondspåsen är ett mycket underligt djur både juridiskt och redovisningsmässigt. Av Alectas årsredovisning framgår att garantifonden inte ingår i bolagets konsolideringsfond men att den är en del av Alectas egna kapital. Redan det är en underlig innovation eftersom Alecta i så fall inte disponerar över sitt egna kapital, eftersom man måste fråga parterna innan man tar dem i bruk. Det innebär att parterna har ett utrymme för att disponera över Alectas kapital någonstans mellan styrelsen och överstyrelsen (bolagsstämman) eller kanske till och med över överstyrelsen. – Jag tycker att man kan se den här fonden som att det ömsesidiga Alecta har tagit på sig ett externt kapitalförvaltningsuppdrag för parternas räkning och det är minst sagt underligt, säger en jurist som ofta arbetar med försäkringsfrågor och som vill vara anonym. Tillgång eller skuld? Helt klart är att de olika påsar av pengar som disponeras av parterna i Alecta och först efter beslut av parterna kan komma försäkringstagare och försäkrade till del kommer att bli svåra att få in i de nya regelverk för redovisning som nu kommer i till exempel Solvens II och den nya redovisningsstandarden i IFRS. Då måste man bestämma om till exempel Garantifonden faktiskt är en tillgång eller egentligen en skuld till avtalsparterna. – Öronmärkning av delar av det egna kapitalet är märkligt. Det egna kapitalet ska kunna användas för förlusttäckning, annars är det inte eget kapital. Möjligen skulle man kunna se på såväl partssom värdesäkringsmedlen att de har sina syften, alltså information respektive inflationsskydd, men att dessa användningar är efterställda förlusttäckning. Det går ju inte att båda ha kakan och äta den, kommenterar aktuarie Mårten Ajne på Global Actuaries. – Parterna kan nog klara att bli av med Garantifonden genom att fördela ut de pengarna. Vad jag tror att man är rädd för är att det kan få smittoeffekter på till exempel värdesäkringsmedlen i Alecta och det vill man förstås undvika, säger en person som varit med länge i de här sammanhangen men som av hänsyn till att ärendet är känsligt vill vara anonym.
Finansinspektionen har under det senaste året granskat Alectas sätt att hantera de så kallade partsmedlen i Garantifonden. I den fonden ligger 1,5 miljarder kr som avtalsparterna bestämmer över och som bland annat går till att finansiera parternas informationsinsatser inom ITP-planen. Men det är en ordning som FI vill ändra på, trots att man 2007 godkände ändringen i Alectas bolagsordning som möjliggjorde fonden. Finansinspektionen inledde granskningen av Alectas årsredovisning sommaren 2009 vilket ledde till en platsundersökning i november 2009. Först nu närmar man sig ett avgörande beslut som gör att man kan avsluta ärendet. – Det är Fi:s uppgift att göra noggranna utredningar, det får ta tid, vilket det här ärendet gjort. Det beror inte bara på att det är komplicerat. Utan att kommentera specifika frågeställningar, kan nämnas att det finns kopplingar till nya internationella regelverk, förutom Solvens II, även nya internationella redovisningsregler. Vi har under tiden även fått prioritera andra uppgifter på Finansinspektionen. I nuläget verkar det sannolikt att vi kan avsluta ärendet under det första kvartalet 2011, säger finansinspektör Mona Risberg, som handlägger ärendet, till Pensionsnyheterna. Hon vill inte gå in på hur Fi vill att Alecta ska hantera Garantifonden i redovisningen med hänvisning till sekretess. Helt klart är att fonden inte passar in i de regelverk som finns för ömsesidiga livbolag, som Alecta lyder under. Garantifonden är nämligen en alldeles egen påse med pengar, 1,5 miljarder vid utgången av 2009, som bara får öppnas av avtalsparterna och som ska användas för att täcka ersättningar enligt kollektivavtalsgarantin, alltså om företag på grund av slarv, obestånd eller konkurs inte betalar premierna för ITP till Alecta. Förhandlingar Fonden kom till i förhandlingar mellan fack och arbetsgivare och var ett sätt att se till att alla pengar från Alectas utskiftning till företagen inte hamnade hos företagen utan även skulle komma de anställda till del. Detta eftersom de, i enlighet med fackets syn, hade avstått löneutrymme genom att för höga premier tagits ut och att de därmed skapat de överskott som Alecta kunde dela ut. Fonden har ytterligare ett användningsområde. Avkastningen kan även gå till informations- och utbildningsverksamhet om ITP och TGL och det har bland annat skapat möjlighet för PTK att bygga upp sin rådgivningssajt för tjänstepension. Totalt fick parterna 73 miljoner kr för informationsinsatserna under 2009, samtidigt som kollektivavtalsgarantin kostade 22 miljoner kr. Alectas totalavkastning har under de senaste åren legat en bra bit över fem procent om året vilket innebär att avkastningen efter avkastningsskatt bör hamna omkring 100 miljoner kr om året, utan att man behöver tulla på kapitalet. Och uttaget på 95 miljoner kr 2009 visar att parterna valt att ta ut ungefär det beloppet för de åtgärder man funnit nödvändiga för utbildning och information. Krävs det miljarder? Frågan är bara om det verkligen krävs en fond på 1,5 miljarder kr för att möta garantiåtaganden som under det tuffa året 2009 endast uppgick till 22 miljoner kr? Enligt uppgifter till Pensionsnyheterna är ett skäl till Finansinspektionens intresse för Garantifonden att den inte riktigt inrättats så som man kom överens om med Fi när man fick tillstånd för fonden. Exakt vad man gjorde för ”fel” är det ingen som vill säga men nu har det gått så långt att det inte längre räcker med att man gör som man sa från början utan nu har Finansinspektionen höjt kraven och ställt ytterligare frågor om de 1,5 miljarderna. Till det här kommer att Garantifondspåsen är ett mycket underligt djur både juridiskt och redovisningsmässigt. Av Alectas årsredovisning framgår att garantifonden inte ingår i bolagets konsolideringsfond men att den är en del av Alectas egna kapital. Redan det är en underlig innovation eftersom Alecta i så fall inte disponerar över sitt egna kapital, eftersom man måste fråga parterna innan man tar dem i bruk. Det innebär att parterna har ett utrymme för att disponera över Alectas kapital någonstans mellan styrelsen och överstyrelsen (bolagsstämman) eller kanske till och med över överstyrelsen. – Jag tycker att man kan se den här fonden som att det ömsesidiga Alecta har tagit på sig ett externt kapitalförvaltningsuppdrag för parternas räkning och det är minst sagt underligt, säger en jurist som ofta arbetar med försäkringsfrågor och som vill vara anonym. Tillgång eller skuld? Helt klart är att de olika påsar av pengar som disponeras av parterna i Alecta och först efter beslut av parterna kan komma försäkringstagare och försäkrade till del kommer att bli svåra att få in i de nya regelverk för redovisning som nu kommer i till exempel Solvens II och den nya redovisningsstandarden i IFRS. Då måste man bestämma om till exempel Garantifonden faktiskt är en tillgång eller egentligen en skuld till avtalsparterna. – Öronmärkning av delar av det egna kapitalet är märkligt. Det egna kapitalet ska kunna användas för förlusttäckning, annars är det inte eget kapital. Möjligen skulle man kunna se på såväl partssom värdesäkringsmedlen att de har sina syften, alltså information respektive inflationsskydd, men att dessa användningar är efterställda förlusttäckning. Det går ju inte att båda ha kakan och äta den, kommenterar aktuarie Mårten Ajne på Global Actuaries. – Parterna kan nog klara att bli av med Garantifonden genom att fördela ut de pengarna. Vad jag tror att man är rädd för är att det kan få smittoeffekter på till exempel värdesäkringsmedlen i Alecta och det vill man förstås undvika, säger en person som varit med länge i de här sammanhangen men som av hänsyn till att ärendet är känsligt vill vara anonym. Han tillägger att det som nu sker på ett tydligt sätt visar att avtalsparterna inte längre ”bestämmer allt i Sverige” utan att det finns andra lagar och regler som måste gå före. Inte real Värdesäkringsmedlen, som i dagsläget motsvarar omkring 15 miljarder kr är öronmärkta för att se till att Alecta alltid ska klara av att värdesäkra utgående pensioner och fribrev. Men ITP-planen är ju enligt kollektivavtalet inte real. Det står ju inte att pensionerna ska räknas upp med inflationen varje år, även om det finns en partsavsikt att så ska ske och så har också skett. Men värdesäkringsmedlen svarar inte mot någon skuld eftersom Alecta inte gör avsättningar för indexeringen så att pengarna finns där utan att Alecta som försäkringsgivare är bundet att alltid värdesäkra. Det bestämmer nämligen parterna. Det är för övrigt något som kan komma upp i rättsprocessen mellan Svenskt Näringsliv och SPP där man tvistar om huruvida SPP är skyldigt att räkna upp utgående pensioner och fribrev på samma sätt som Alecta. Att komma tillrätta med den här ordningen är inte lätt eftersom ITPplanen skapats för att parterna ville tillgodose att företag och anställda fick en bra och trygg pensionsplan. Parterna har tagit ansvaret och byggt upp de buffertar som man behövt för att trygga planen och parterna har i de här avseendena nuvarande modellen är godkänd undersöker vi nu om det går att hitta en annan lösning för finansieringen. Vad som kommer att hända är stått över lagen. Nu, när verkligheten ändras, bland annat genom EUregleringen, så får man problem. Fortsätta som hittills Den enkla lösningen är förstås att man fortsätter som hittills och att Finansinspektionen fortsätter att se mellan fingrarna. Alternativet är att parterna bestämmer sig för att se till att varje påse pengar som man disponerar flyttas över till försäkringstagare och försäkrade, alltså en sorts individualisering av en från början kollektiv ordning. Det skulle göra redovisningstalibanerna nöjda och även de som slagits för att Alectas överskott ska delas ut till företagen. Då skulle dock parternas ekonomiska makt begränsas kraftigt. De skulle ha kvar rösträtten eftersom de utser överstyrelsen/bolagsstämman. De skulle dock inte ha några ”egna” pengar att dela ut för ”information eller utbildning om ITP och TGL” eller ”åtgärder inom planen” vilket skulle begränsa deras makt. Om det i sin tur skulle leda till att de 700 000 ITPtjänstemännen skulle få bättre eller tryggare pensioner är dock mycket oklart. Men det ska bli intressant att se vad Finansinspektionen kommer fram till efter sitt mycket utdragna tillsynsarbete
Alecta: Medel har funnits
– Vi vill i detta läge inte gå in på enskilda detaljer men kan ändå konstatera att informationsmedel har funnits sedan 1970-talet och kollektivavtalsgarantin ännu längre, säger Johan Anderson, presschef på Alecta, till Pensionsnyheterna. – Det som skedde 2007 var att medel sattes av för att täcka den framtida kostnaden för dessa ändamål. Även om den ännu för tidigt att säga. Det pågår en dialog med Finansinspektionen om detta.