4 nov 2011 14:20

Statlig utredning kritiserar kommunernas pensionsavsättningar

Under en lång följd av år har kommuner och landsting försökt att sätta av peng­ar för att möta de väntade pensionsutbetalningar­na när 40-talisterna går i pension. Försäkringsbolag, stiftelsekonsulter och mäklare har flockats kring kommunerna för att erbjuda sina tjänster. Men de kommuner och landsting som ”bäddar för morgondagens välfärd”, som Skandia kallar åtgärden, får skarp kritik i en statlig utredning som kallar sparåtgärderna, som handlar om hundratals miljoner kr, för ”bokslutspolitik”.

Utredningen, Spara i goda tider – för en stabil kommunal verksamhet (SOU 2011:59), överlämnades till finansmarknadsminister Peter Norman i mitten av september. Att döma av uppmärksamheten hittills är det få läsare som tagit sig fram till sidan 129. Där görs nämligen en svidande vidräkning med kommuner och landsting som bestämt sig för att börja amortera på den ofonderade pensionsskulden, som tjänades in fram till dess att det då nya pensionsavtalet PFA 98 trädde i kraft.
Totalt handlar det om skulder på omkring 300 miljarder kr, räknat för både kommuner och landsting.

Bokslutspolitik
Utredningen, som letts av Arbetsförmedlingens analyschef Clas Olsson, har haft som huvuduppgift att analysera den kommunala sektorns konjunkturkänslighet. Man ägnar dock ett helt avsnitt åt att kritisera det man kallar ”bokslutspolitik” med sikte på just kommunernas ”pensionssparande”.

Utredningen förklarar att ”bokslutspolitik” är ”sådana transaktioner som påverkar resultatet men som enligt normer och regler är tveksamma utifrån god redovisningssed eller direkt lagstridiga. Som exempel kan nämnas avsättningar för framtida projekt, avsättningar för pensioner intjänade före 1998, ogrundade nedskrivningar och felaktiga periodiseringar. Enligt utredningens enkätundersökning har nästan hälften av kommunerna och cirka 80 procent av landstingen någon gång gjort tveksamma avsättningar i balansräkningen under perioden 2005–2009. De vanligast förekommande är extra pensionsavsättning­ar.”
Och syndarna är många. Enligt en enkätundersökning som utredningen gjort, har nästan hälften av kommunerna och cirka 80 procent av landstingen någon gång gjort ”tveksamma avsättningar i balans­räkningen under perioden 2005–2009.”

Utredningen är inte på krigsstigen när det gäller alla typer av sparande för framtida behov. Att till exempel försäkra bort nyintjänande av förmånsbestämda pensionsdelar intjänade efter 1998 är helt ok. Men de skuldförda pensionerna intjänade före 1998 ska alltså behandlas på ett annat sätt.
Redan 1998 infördes den så kallade blandmodellen i redovisningen. Den innebar att gammal skuld las utanför balansräkningen i den så kallade ansvarsförbindelsen medan nyintjänad pensionsskuld bokfördes som skuld. Det innebar att den gamla skulden hanterades som ett pay-as-you-go-system där framtida skattebetalare fick stå för notan för de pensionärer som jobbat i kommunerna.

Många kommuner och landsting har trotsat blandmodellen och har lagt in även ”gammal” skuld i balansräkningen vilket påverkat soliditeten negativt. Argumentet har varit att man på så sätt gör tydligt vilka förpliktelser som kommunerna har och inte bara vissa.

EU-inträde
En anledning till att gamla skulder inte fick tas upp i balansräkningen var att kommunsektorn som helhet skulle framstått som insolvent om alla pensionsskulder räknats in. I det läget, när Sverige förhandlade om EU-inträde, såg det bättre ut att inte visa upp hela skulden.
Ett viktigt skäl till att regeringen valde blandmodellen var att man inte ansåg att fullfonderingsmodellen tog tillräcklig hänsyn till att de kommunala avtalspensionerna under en lång tid hade hanterats enligt ett fördelningssystem. Vid en direkt övergång till att i balans­kravet inkludera kostnader enligt en fullfonderingsmodell, skulle nuvarande skattebetalare behöva finansiera en alltför hög kostnad som beror på de pensionsförmåner som intjänats tidigare utan att kostnadsföras.
Argumentet var alltså att samma generation inte skulle få betala två gånger, alltså både för gamla ofonderade och nyintjänade och fonderade pensioner.

Omyndigförklara kommuner
Idag är det främst fyra aktörer som arbetar med att hjälpa kommunerna att hantera pensionsskulderna, SPP, KPA, Skandia och Swedbank. De erbjuder möjligheter att skapa pensionsstiftelser eller att lösa av skulden i försäkring. Trots att det gått en dryg månad sedan utredningen presenterades är det få som läst utredningen.

– Vi har sett vad utredningen skriver men måste analysera det mer noggrant innan vi kan ge några kommentarer till slutsatserna, säger Jan Karlsson, chef för offentlig affär på Skandia till Pensionsnyheterna.

John Bjerker, pensionskonsult på Bjerker & Partners i Mönsterås, menar att utredningens syn på möjligheten att nu sätta av pengar för att klara framtida pensions­kostnader är underlig.

– Det är ju att omyndigförklara kommunerna och säga att de inte klarar sitt uppdrag, säger han.
Utredningen är nu ute på remiss och det är ingen vågad gissning att många kommer att reagera över att det kan vara fel att spara pengar för att möta framtida kostnadsökningar när den stora gruppen 40-talist­er slutar jobba i kommuner och landsting. Även om regering och riksdag skulle gå på utredningens linje och hålla med om att det är fel att ”Betala nu och bädda för framtidens välfärd” så kommer det bli svårt att vrida klockan tillbaka. De pengar som kommuner och landsting redan låst i försäkring och stiftelser går nämligen inte att hämta tillbaka.