Sedan mitten av förra veckan har flera medier rapporterat om de svenska livbolagen och den solvenskris som flera av dem lider av. Men rapporteringen har av och till varit något skakig.
Flera medier har rapporterat att livbolag på grund av finansoron i kombination med det låga ränteläget tvingas till lågavkastande placeringar. Men de praktiska resultaten av minskande solvensnivåer har på sina håll hårddragits en smula.
Dagens Nyheter förklarar i dag på nyhetsplats att bolag med en solvensgrad under 104 procent automatiskt försätts i konkurs, när de i själva verket får rött i FI:s trafikljustest. Aftonbladet skrev i helgen att pensionssparare riskerar att förlora stora summor och passade samtidigt på att chockeras över livbolagens vd:ars löner.
Småspararna kan på sikt bli de stora förlorarna när livbolagens kapitaltillgångar nu rasar. Direktörerna som ansvarar för livbolagen behöver däremot knappast vända på sina slantar. Miljonlönerna och förmånerna tickar in som vanligt, skriver Aftonbladet.
Annie Sebelius, informationschef på Skandia Liv, efterlyste så sent som för en vecka sedan mer folkbildning kring livbolagens solvensgrader. Hon har definitivt blir bönhörd, men uppenbarligen är folkbildningen något tveeggad.
- Jag är den första som vill ha mer rapportering om solvensgrader, men nu när man skriver om det så blir det ren skrämselpropaganda. Jag känner en frustration över att medierapporteringen har fått ett sånt negativt fokus när det gäller en sparform som har gett så mycket till så många. Jag tycker man kan ställa större krav på ekonomijournalistiken än vad vi sett prov på i dagarna, säger hon till Pensionsnyheterna.
Hon menar också att även andra aktörer i branschen har ett stort ansvar när de går ut och pratar om livbolagens ställning.
En orsak till den skeva och ibland helt felaktiga rapporteringen tror hon kan vara att bolagens åtaganden marknadsvärderas dagligen, vilket kan ge en skev bild av den ekonomiska situationen.
- Det är klart att man ska granska livbolagen. Men bolagens skulder förfaller inte idag, utan i vissa fall om 30-40 år. Frågan är om det är rimligt att marknadsvärdera skulderna på det sättet man är tvingad att göra idag, säger Annie Sebelius.