8 jun 2011 12:33

SNS: Gör om tjänstepensionssystemet

Det svenska tjänstepensionssystemet är krångligt och oöverskådligt. Det menar SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, i rapporten ”Framtidens tjänstepensioner” som skrivits av professorerna Michael Møller och Niels Christian Nielsen vid Copenhagen Business School.

Møller och Nielsen föreslår en rejäl omgörning av tjänstepensionssystem med radikalt minskat inflytande från arbetsmarknadens parter.

I rapporten föreslås att systemet delas upp i två delar. En obligatorisk del med mindre valmöjligheter för individen och en frivillig del med större valmöjligheter för individen, både när det gäller nivån på sparandet och hur medlen förvaltas. Den obligatoriska delen ska styras av regler bestämda av staten, och alltså inte arbetsmarknadens parter, och reglerna ska vara lika oavsett vilken bransch eller vilket yrke man arbetar inom.

Michael Møller och Niels Christian Nielsen föreslår att staten bör fastställa vilken nivå på pensionssparande som bör vara obligatoriskt, att åldern vid vilken man börjar spara till sin tjänstepension bör höjas och sparandet utgöra en konstant eller fallande del av inkomsten eftersom behovet av ekonomisk grundtrygghet minskar i takt med stigande inkomster. Dagens regler innebär, enligt dem, ett omotiverat tvångssparande för unga och höginkomsttagare.

Det obligatoriska pensionssparandet bör kompletteras med ett frivilligt pensionssparande där löntagarna får ökad valfrihet att själva bestämma hur mycket de vill spara, hur kapitalet ska förvaltas och när de vill ta ut pensionen. Denna valfrihetsreform skulle också öppna för en ökad konkurrens på marknaden för pensionssparande.

Allra helst vill författarna se ett pensionssystem utan tjänstepensioner. I sina slutsatser skriver de att det bästa möjliga pensionssystemet, om man inte tar hänsyn till historiska bindningar och omställningskostnader från nuvarande system, är ett där arbetsmarknadens parter lämnas utanför helt och hållet.

”Det lämpligaste pensionssystemet är ett där det är staten (och inte arbetsmarknadens parter) som slutgiltigt slår fast vad som ska vara obligatoriskt pensionssparande för den enskilde individen. En statlig utformning av regelverket ger en större transparens och enhetlighet, vilket också ökar rörligheten på såväl pensions- som arbetsmarknaden. Men först och främst minskar antalet personer som faller igenom ”hålen i systemet” och därmed inte omfattas av någon obligatorisk pension alls”, skriver man i rapporten.

Møller och Nielsen menar att dagens system med kollektivavtalade tjänstepensionslösningar inte ger så mycket för individen.

”Omvänt kan det vara svårt att se att det skulle vara några stora fördelar för löntagarna med att deras fackföreningar kan förhandla fram olika pensionsplaner för olika grupper. Reglerna kommer ändå inte att skräddarsys för den enskilde. Det blir variation utan att leda till ökade valmöjligheter. Det finns ingen anledning att tro att den genomsnittlige fackföreningsmedlemmen skulle ha olika önskemål inom olika avtalsområden.”

Men så drastiskt vill man allts inte gå till väga. Man nämner att det relativt nya pensionssystemet redan idag är präglat av en mängd övergångsbestämmelser och att en större förändring av systemet skulle leda till ytterligare övergångsregler och minskad transparens. Dessutom menar man att pensionssystemet måste ses i ett sammanhang med arbetsmarknadens löneavtal.