I regeringens genomgång av AP-fondernas verksamhet tar man upp det faktum att fonderna var olydiga när det gällde att rösta emot bonusprogram i börsbolag som man var ägare i. Detta eftersom de regler man skulle rösta om stod i strid med regeringens riktlinjer.
Regeringen inledde ju en anti-bonuskampanj som föll platt eftersom fonderna inte alls gjorde som regeringen ville utan röstade igenom de kontroversiella programmen. I veckan skrev regeringen i ett pressmeddelande att Första-Fjärde AP-fonderna har agerat för ersättningsvillkor som inte följer riktlinjerna. I detta fall är styrelserna ansvariga för fondernas agerande och regeringen har att konstatera detta för riksdagen.
Nu verkar man ha läst lite i de förarbeten som ligger till grund för fondernas lagstiftning och funnit att ägarrollen ska entydigt utövas i syfte att tillvarata möjligheterna till högre avkastning.
Regeringen kan alltså inte påverka hur fonderna röstar, så länge fonderna röstar för program som de tror ger mer pengar till pensionssystemet. I skrivelsen står det därför bara att ersättningsfrågor har viktiga förtroendedimensioner, varför det blir viktigt hur fonderna väljer att arbeta med dessa frågor, också i rollen som ägare av börsbolag.
Det blir lite som en förälder som försöker bemöta ett trotsigt barn genom att säga du vet vad jag tycker