3 mar 2011 15:04

Dom i bagerimålet ger rätt till tvångsanslutning

I dag föll EU-domstolens dom i det så kallade Bagerimålet och domen ger avtalsparterna rätt att i kollektivavtal tvinga de som omfattas av avtalet att teckna försäkring i ett bolag som bestäms av parterna.

Målet rör det franska bageriet Beaudout istället för att teckna en kompletterande sjukförsäkring i det av parterna valda AG2R valt att teckna en liknande försäkring i ett annat försäkringsbolag. Frågan är om det ska finnas möjlighet för företag i en viss bransch att få dispens från kollektivavtalets bestämmelser att teckna försäkring i det bolag som avtalsparterna pekar ut. EU-domstolen säger nu att en sådan dispens inte är nödvändig.

”Försåvitt en verksamhet bestående i att handha ett system, likt det som är aktuellt i målet vid den nationella domstolen, för kompletterande ersättning av sjukvårdskostnader ska anses utgöra ekonomisk verksamhet – vilket det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera –, ska artiklarna 102 FEUF och 106 FEUF tolkas så, att de under de omständigheter som är aktuella i målet vid den nationella domstolen inte utgör hinder för att myndigheter ger en försäkringsinstitution en exklusiv rättighet att handha detta system, utan någon möjlighet för företag inom den aktuella branschen att beviljas dispens från anslutning till nämnda system.”

Målet har enorm betydelse för kollektivavtalsparternas möjlighet att teckna avtal och innebär att de i kollektivavtalet inte behöver underordna sig EG-rättens konkurrensregler i alla lägen. Framförallt går det att runda konkurrensreglerna när det gäller tjänster med ett stort inslag av solidaritet slår domstolen fast.

Domstolen slår fast att EU-rätten ”inte utgör hinder för att myndigheter, på begäran av organisationer som företräder arbetsgivare och arbetstagare i en viss bransch, beslutar att göra ett avtal bindande när detta avtal är resultatet av kollektivavtalsförhandlingar och det i avtalet föreskrivs en obligatorisk anslutning av samtliga företag inom den berörda branschen, utan möjlighet till dispens, till ett system för kompletterande ersättning av sjukvårdskostnader.”

Att ett bolag därigenom får en dominerande ställning är i sig inte oförenligt med EU-rätten.

”En medlemsstat överträder förbuden i dessa båda bestämmelser endast när företaget i fråga, redan genom utövandet av de exklusiva rättigheter som det har tilldelats, föranleds att missbruka sin dominerande ställning eller när dessa rättigheter kan ge upphov till en situation som föranleder att företaget gör sig skyldigt till sådant missbruk.”

Beaudouts beslut att inte ansluta sig till det system som handhas av AG2R grundas på påståendet att försäkringsföretag erbjuder bättre garantier än dem som tillhandahålls av AG2R. Domstolen menar att det inte visats att AG2R inte tillgodoser de behov som branschen har.

Eftersom AG2R och andra bolag i samma situation är tvungna att acceptera alla risker i kollektivet skulle en dispensmöjlighet göra att kunder med låg risk skulle flytta sina försäkringar till andra aktörer med lägre premier och därmed skulle monopolbolaget inte kunna erbjuda samma kvalitet i sina tjänster som det är möjligt i ett rent monopoltillstånd.

Så här resonerar domstolen:

”Domstolen konstaterar emellertid att om överflyttningsklausulen togs bort – och därigenom även AG2R:s ensamrätt att handha systemet för kompletterande ersättning för sjukvårdskostnader för samtliga franska bageriföretag som arbetar enligt hantverksmässiga metoder – skulle AG2R, i och med att det enligt tilläggsavtal nr 83 är skyldigt att erbjuda försäkringsskydd till dessa företags arbetstagare på de villkor som föreskrivs i tilläggsavtalet, riskera att försäkringstagare med låg risk hoppar av och vänder sig till företag som erbjuder dem motsvarande eller till och med bättre garantier mot en lägre avgift. Den större andel ”högrisker” som AG2R under dessa omständigheter skulle tvingas täcka, skulle medföra att kostnaden för garantierna höjdes. Det skulle i sin tur leda till att AG2R inte längre kan erbjuda skydd av samma kvalitet till ett godtagbart pris.

Detta gäller desto mer i ett system som, likt det system som är aktuellt i målet vid den nationella domstolen, kännetecknas av en hög grad av solidaritet på grund av sina schablonavgifter och skyldigheten att acceptera alla risker.

Sådana krav gör den tjänst som erbjuds av det berörda organet mindre konkurrenskraftig än en motsvarande tjänst som erbjuds av försäkringsbolag som inte omfattas av dessa krav. Dessa krav motiverar att organet ges en exklusiv rättighet att handha systemet utan möjlighet till dispens från anslutningen.”

Målet har tilldragit sig mycket stort intresse och både den franska och den tyska regeringen har intervenerat till stöd för avtalsparterna. Sverige har stått vid sidan om, trots att såväl TCO, LO, Saco och Svenskt Näringsliv begärt intervention.
Ur pensionsnyheterna Analys nr 2. 2011