I går kom EU-domstolens förslag till förhandsavgörande i det franska så kallade bagerimålet. Målet handlar om frågan det ska finnas möjlighet för företag i en viss bransch att få dispens från kollektivavtalets bestämmelser att teckna försäkring i det bolag som avtalsparterna pekar ut. Målet har enorm betydelse för kollektivavtalsparternas möjlighet att teckna avtal eller om de i alla lägen måste underordna sig EG-rättens konkurrensregler.
Generaladvokaten, Paolo Mengozzi, ger kollektivavtalsparterna rätt och menar att bageriföretaget Beaudout Père et Fils SARL inte alls ska ha rätt att teckna en kompletterande sjukförsäkring i något annat bolag än AG2R, som parterna pekat ut. Det faktum att företaget tecknat sin försäkring i ett annat bolag redan innan avtalet om kollektivavtalad sjukförsäkring slöts, saknar enligt generaladvokaten betydelse.
Det faktum att försäkringsbolaget AG2R, som kan jämföras med svenska AFA Försäkring, har monopol på den marknad det är fråga om står enligt generaladvokaten inte i strid med EU-rätten eftersom den kompletterande försäkringen är ett sätt att förbättra skyddet för alla anställda i en viss bransch, till en rimlig kostnad.
Det föreligger tillräckliga bevis för att anse att systemet för kompletterande sjukförsäkring som förvaltas av AG2R fyller en väsentlig social funktion och omfattas av kategorin tjänster av allmänt intresse i den mening som avses i artikel 86.2 EG, skriver generaladvokaten.
Målet har tilldragit sig mycket stort intresse och både den franska och den tyska regeringen har intervenerat till stöd för avtalsparterna. Sverige har stått vid sidan om, trots att såväl TCO, LO, Saco och Svenskt Näringsliv begärt intervention.
Om domstolen väljer att följa generaladvokatens förslag till avgörande innebär det alltså att hotet mot parternas rätt att själva bestämma över hur man väljer att tillgodose anställdas behov av försäkringar avvärjs.
Intressant är också att notera att förslaget till avgörande i viss mån går stick i stäv med avgörandet i Tysklandsmålet där domstolen nyligen bestämde att offentliga institutioner var skyldiga att handla upp försäkringar på marknaden och där inte kunde peka ut leverantörer. Skillnaden mot det målet gäller dock att det då handlar om myndigheter som hanterar skattemedel.