Den tidigare chefen för kapitalförvaltningen för grekiska Aspis Pronia, Alexandros Antzoulides, anser att Attunda Tingsrätt bör avvisa målet mot honom. Detta eftersom han aldrig suttit i styrelsen för Aspis Liv utan bara ingått i investeringskommittén. Dess roll har bara varit att utvärdera och föreslå kapitalplaceringar för Aspis Liv medan beslut alltid fattats av behöriga ställföreträdare i bolaget. Han har alltså aldrig haft befogenhet att flytta Aspis Livs pengar.
Antzoulides vitsordar enligt sina ombud, advokaterna Harry Bergman och Anders Rönnheden på Wistrand Advokatbyrå, att Aspis Livs pengar flyttats från Danske Bank till Credit Suisse i enlighet med vad som sägs i stämningsansökan men han bestrider att kontona varit pantsatta.
Antzoulides hävdar vidare att Credit Suisse till honom bekräftat att banken kände till vilka begränsningar som gällde för försäkringsbolags placeringsmöjligheter och att banken lovat att tillgångarna ska återföras till Aspis Liv. Men han vet inget om varför så inte skett och det är heller inget som han har ansvar för.
Antzoulides undrar också vilken brist som konstaterats av Aspis Liv och skriver genom sina ombud:
Det är oklart vad Aspis Liv påstår är en förtäckt otillåten vinstutdelning. Är det överföringen av tillgångar till Credit Suisse i Zürich, är det överföringen av tillgångar till Credit Suisse i Basel, är det den påstådda pantsättningen av tillgångar i Aspis Liv eller är det en kombination av dessa omständigheter?
Helt klart att det nu kommer an på Aspis Liv att visa att tillgångarna är pantsatta, vilket det än så länge inte finns någon skriftlig dokumentation på. Och det gör det hela mycket mystiskt. Ingen, förutom likvidatorerna, verkar ha bevis för att tillgångarna är pantsatta.
Antzoulides tycker också att Aspis Liv borde anstränga sig lite mer för att försöka få tillbaka pengarna från Hestiun eller Credit Suisse, snarare än att kräva pengarna av honom. Aspis Liv har enligt stämningsansökan bara gjort vissa försök att åstadkomma en frivillig återbetalning och detta är inte en tillräcklig åtgärd för att bristäckningsansvar skall komma i fråga för annan än den återbetalningsskyldige.
I likhet med Pavlos Psomiades, som redan inkommit med sitt svaromål, vill Antzoulides inte att frågan prövas i Sverige om den inte avvisas.